Partypingla

"Det bästa med att bli äldre är att det krävs så lite för att man ska uppfattas som partypingla".
Så sa en gång en av de coolaste 40+-mammorna som jag vet.
Vi var på en femtioårsfest och hon och hennes andra 40+-mammekompisar rockade loss i ett furiöst tempo och det slog mig att varje gång jag träffade dem på fest så gick de alltid loss lika hängivet. Må så vara att det hände tre gånger om året eller nåt, men inte desto mindre så fick de därför detta partypingleepitet.
Så var jag i helgen själv på ett sällsynt krogbesök. Och insåg att de som träffar mig där och då inte har någon som helst aning om att jag inte hade varit ute sedan i juli (eller nåt). Så länge man bara roar sig kungligt när man väl är ute (och ständigt har ett glas i handen) så kan till och med en tråkmåns som jag uppfattas som partypingla. Hade jag i själva verket varit en partypingla på riktigt och gått ut var och varannan helg så hade jag garanterat sett mer uttråkad ut (för lets face it så jävla kul är det inte på krogen i längden) och då hade jag paradoxalt nog förmodligen mer framstått som en sur kärring än en partypingla.
Livet är bra märkligt ibland.