Linsa - mot bättre vetande

Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.

tisdag, april 08, 2008

Kafka 2.0

Jag är i helvetet.
Har legat vaken hela natten och vridit mig i magplågor som jag fått av att ha överdoserat Ipren.
Som om inte det räckte kan jag på grund av magsmärtorna förstås inte fortsätta att äta Ipren, vilket gör att tandvärken som ledde till det för mig ganska ovanliga värktablettintaget nu är det enda som får mig att inte känna magsmärtorna. Tandvärken är helt enkelt ännu jävligare.

Allt detta händer dagen innan jag äntligen ska gå tillbaks till jobbet efter att ha varit hemma med en diffus energidränerande förkylning som inte riktigt ville bryta ut. (Ännu mer parodiskt är det att jag hann vara tillbaks efter en helt ljuvlig semester i Spanien i två dagar innan jag blev sjuk).
Idag är sista dagen jag kan vara hemma utan läkarintyg vilket innebär att jag behöver gå till doktorn för att 1) få sjukintyg, 2) få hjälp med de jävliga magsmärtorna. Tyvärr hade läkaren ingen tid idag, och inte förrän i morgon bitti vet jag om jag kan få en tid i morgon. (nån tillgänglighetsgrej som är bra för det mesta men suger idag).

Men eftersom tandvärken är roten till det onda så måste jag ju även gå till tandläkaren, Problemet är att min tandläkare i flera månader har ignorerat min oro för denna tandvärk. Han lagade en rotkanal i en tand som jag inte har haft ont av alls, och varje gång jag var där under den processen (3 ggr) så påpekade jag att det enda jag kunde tänka på var den hemska tandvärken på andra sidan. Den väcker mig på nätterna och tvingar mig till att gå på värktabletter konstant. Sade jag. Han hittade ingenting, sa han, men har inte ens röntgat mig.
Så jag har förstås undvikit att gå tillbaks till en tandläkare som inte verkar ta mitt problem på allvar och tänkt att jag får börja hos en annan tandläkare. Men tro mig, när man har sovit typ två timmar, hostar som fan, har sjukt ont i magen och en dunkande tandvärk, så är det rätt jobbigt att ragga ny tandläkare. (inte minst eftersom man ägnat en del av morgonen åt att försöka få en tid hos sin läkare). Men är man desperat så är man, så jag googlade, och ringde runt, bara för att hamna hos ursprungstandläkaren igen. Ingen annan verkar vilja ta tag i mitt problem så länge han är på plats. Så nu ska jag vara där om en halvtimme. Arg, ledsen, utmattad, plågad och desperat. Låt mig säga såhär; Jag hoppas att han hittar felet......

Etiketter:

2 kommentarer:

Anonymous Anonym sa...

Hur gick det din stackare?

3:32 em  
Blogger Linsa sa...

Tack för omtanken. Jag har nu skrivit ett långt och utförligt inlägg om hur det gick.Man ska inte fråga om man inte är beredd att höra svaret.....

/L

9:06 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida