Så nöjd så det är löjligt

Efter en hektisk vecka och med en minst lika hektisk valnatt framför mig, bestämde jag mig för att koppla av så mycket det bara gick idag. Så jag packade väskan och laddade med en riktigt bekväm solstol, böcker, ipod, stickning och rejält med proviant. I sex timmar satt jag sedan vid havet och hade en fullständigt makalös dag. När solen till slut gick ner över trädtopparna satt jag med klassisk musik i öronen och min stickning, bara 20 meter från havet och kände mig så lycklig att det nästan var löjligt.

Från att ha varit en person som såg det mesta i svart är jag nuförtiden jävligt lättroad. Faktum är att jag ibland är rädd för att jag är FÖR nöjd, för jag kommit på mig själv med att alltsomoftast bli irriterad på kverulanter som alltid hittar något att vara frusterade över. Lite paradoxalt eftersom det inte var längesedan jag själv var likadan.
Det är onekligen en ovan känsla att vara nöjd...