En hemmaråtta hittar rätt

Jag skulle nog helst vilja beskriva mig själv som en ganska fartfylld, social och utåtriktad person.
Och jag tillstår gärna att jag har sådana dagar.

Men sanningen är faktiskt att jag trivs bättre och bättre hemma med en bok. Och när jag nu slutligen insett att sena nätter, nattliv och alkohol ganska sällan gör min lediga tid bättre så märker jag också att en annan sida av mig uppenbarar sig. Det må vara trist att läsa böcker, sticka, vandra i skogen och gilla politik. Men nu råkar det vara det jag gör, och när jag väl har accepterat det så känns livet liksom lite lättare. Jag har plötsligt inte så mycket att leva upp till, och det känns som att jag på något knasigt sätt har tagit tillbaka mitt liv. Jag gör det jag gillar och jag skiter fullständigt i vad man borde och vad andra tycker.
Det känns fantastiskt.

För övrigt är Aint gonna cry no more med Whitesnake utan tvivel en av världens bästa låtar.
(jag kör hela whitesnakekatalogen på random i itunes...)