Vem fan tror jag att jag lurar?

Nu kapitulerar jag.
Jag är inne i en fas där jag jobbar väldigt mycket och eftersom jag älskar mitt jobb så är allt som ens är i närheten av intressant att skriva om relaterat till mitt jobb. Det fick mig att fundera över varför jag inte kan berätta här vad jag jobbar med. Jag vet ju att alla tre som läser min blogg på regelbunden basis vet vad jag gör och skulle någon annan läsa så tror jag inte att de gör en sport av att klura ut exakt var jag jobbar och sedan använda det emot mig. Så nu släpper jag på "skriva-om-jobb-embargot".

Idag intervjuade jag ett gäng 10-åringar som är partiledare för partier som ska delta i deras skolval. De var så himla härliga. Jag frågade dem om de aldrig bråkade inom partiet och då sa en av killarna: "Jo ibland när vi inte tycker likadant så brukar vi tramsa runt, men då måste man ju ta tag i det problemet..."

Ett annat skönt "say" från veckan som gick kommer från Gudrun Schyman apropå att Alliansen enades om ett frivilligt kommunalt vårdnadsbidrag. Hon menar att vårdnadsbidraget är en hemmafrufälla som kommer att innebära att kvinnorna stannar hemma också när barnen vuxit upp. "Då inträder en slags form av vård av frisk man i hemmet och det ger ingen betalning och inga pensionspengar".

Ytterligare en kul grej är att Thomas Bodström berättade att han trodde att det var någon som drev med honom när de ringde och ville att han skulle bli justitieminister (det var inte Persson utan nån assistent som bjöd honom till Rosenbad). Han bara väntade på att polarna skulle ringa och säga "trodde du verkligen att de ville att DU skulle bli justitieminister....."

Åh vad skönt att the cat is out of the bag.
Nu kan jag nog skriva lite mer (och roligare) framöver.