Allt är bara bra, believe it or not

En kompis som jag talar med mer eller mindre dagligen, fast inte alltid om hur man egentligen mår, ringde idag för att kolla hur jag hade det i livet. Under de år vi har känt varandra har hon lärt sig att man oftast får en ganska lång harang till svar, kryddad med det ena eländet efter det andra. Idag sa jag bara; " Jo, det är bra. Jobbet är skitkul, jag mår bra och jag känner mig rent allmänt väldigt nöjd med tillvaron". När jag lagt på luren insåg jag att det har börjat bli så nuförtiden, när folk frågar. Från att ha varit tvungen att ljuga och undvika ögonkontakt, kan jag med rent samvete se folk i ögonen och säga "jotack, det är riktigt bra faktiskt".
Det är en märklig känsla.

För övrigt vilar Brick Lane ett tag. Jag läser Mankell istället, för ovanlighetens skull.