Förnyare eller moderat?

Hade en eftervalsdiskussion med Mi på ett fik igår. Kom på mig själv att inte vara den som står på de svagas sida, och det var en chockerande insikt. Jag var den som satt och "försvarade" sänkningar i ersättningsnivån för de sjuka och arbetslösa, och Mi var den som förespråkade solidaritet med de svaga. Jag var den som i min argumention refererade till personer som är övertygade moderater och jag vet inte, men kanske är det därför jag har drömt mardrömmar hela natten.

Men så här är det:
Jag anser att vi måste göra något radikalt för att alla som är i utanförskap helt i onödan ska slippa det, och kanske får det vara värt att det sker på "bekostnad" av lägre ersättningsnivåer. Jag tycker nämligen också att vi trots allt lever i ett land där man har det hyfsat om man blir sjuk, även om ersättningsnivån sjunker. Jag menar också att det är andra saker i samhället runtomkring som avgör om de svagare blir ännu mer utsatta, och kanske kan vi ha råd/möjlighet att fixa med sådana saker om fler kommer i arbete och andelen i utanförskap blir färre.

Men oavsett vad jag anser i frågan, så blev jag lite mörkrädd av att upptäcka att rollerna var ombytta (en gång i början på nittiotalet hade vi motsvarande höger/vänster-diskussioner och då var det jag som "förklarade" för Mi att man inte kan sänka skatterna och samtidigt behålla välfärden...)

Men så (och det är väl därför jag sitter och skriver en söndagmorogon klockan åtta) läste jag dagens ledarsida i Dagens Nyheter.

Där skriver man om en ny rapport som handlar om Globala utmaningar för Sverige och världen. Temat är också att dagens välfärdssystem är anpassat efter gårdagens verklighet vilket gör att det krävs nya sätt att tänka för att möta problemen för välfärdssamhället i framtiden (något jag alltså efterlyst hos vänsterblocket under en lång period, och vilket också är skälet till att jag otippat mycket kunnat sympatisera med framförallt moderaterna).


Välfärdsstaten går mot sin egen undergång. Allt färre ska försörja allt fler. Det är hög tid att sätta ned foten och bestämma vilka som komma i åtnjutande av vad. ---
Politiskt svårt - javisst. Men nödvändigt.


Det känns som att mitt liv är en kamp mellan att vilja förbli idealist och samtidigt våga vara realist. Men moderat, det blir jag aldrig....