Personligt förorättad

Det lär väl knappast röja min identitet att jag säger att jag jobbar inom Public Service, så därför gör jag det. För jag är så förgjordat förbannd och förorättad att jag måste skriva av mig.

Så här är det:
Jag är besjälad av det jag gör. Jag har jobbat i tio år och vid ett tillfälle dessutom hela vägen in i väggen. Jag har lagt ner min själ i att belysa det här jävla valet på ett korrekt, engagerat, spännande och relevant sätt. Dessutom med en lön som är lägre än de flesta andra journalister med min erfarenhet. Men jag tror på det jag gör så det har varit värt det.
Jag tycker att det jag gör är väldigt viktigt och jag tar mitt uppdrag på största allvar. Jag tar inte ens en liten läskflaska i muta och jag går aldrig in gratis på evenemang som jag inte ska bevaka. För det är en viktig och hedersam sak för mig att vara journalist i allmänhet och Public Servicejournalist i synnerhet

Så sitter det ett gäng äckliga nyliberaler i moderaternas topp (närmare bestämt tre ministrar, en stabschef och en partisekreterare), och bestämmer att det jag tror på och det jag ägnar mina dagar åt är så jävla dåligt att de till och med är beredda att bryta mot lagen för att protestera mot det. Det är så lågt och så orättvist och så FEL att det flimrar för ögonen på mig.
Om du som läser händelsevis är licensskolkare eller moderat så rekommenderar jag dig att hålla dig undan. För nu är jag inte lätt att tas med.