1996 (en gris blinkar) 2006

Var på klassåterträff i helgen. 12 av de som jag skaffade mig mitt nuvarande yrke tillsammans såg precis som jag ett nöje i att träffas efter tio år. Och jävlar vad tio år har gått fort!
Folk var liite mer gråhåriga, någon enstaka hade lagt på sig några kilo, men annars var alla sig ofattbart lika. Både till utseende och sätt. Jag gissar att det är det som är fördelen med att lära känna folk efter att man redan blivit vuxen. De allra yngsta i klassen (som bara var några och tjugo på den tiden) var inte där så av oss som var där så är det fullt möjligt att jag var den som hade blivit mest vuxen sen sist, vilket kändes kanonbra. Jag såg kvalitéer hos folk som jag inte hade sett innan, jag pratade med folk om saker som jag aldrig hade pratat om då, och jag kände mig lugn och trygg och glad över att få hänga en helg mned dessa sköna opretentiösa människor som jag faktiskt en gång i tiden gick i samma klass som. Det kändes liksom som att jag passade bättre ihop med dem idag än vad jag gjorde då. Och jag tror att de tyckte det också. En märklig känsla. Bra, men märklig.