60-talets svarta soulsångerskor - That´s Girlpower!

Jag har sedan ett antal år tillbaks snöat in på gammal svart soul från 60-talet.
Jag hittar obskyra soulsamlingar i diverse butiker med begagnade skivor, och sen blir lika glad varje gång min Ipod hittar en ny skön soul-låt som jag inte visste att jag hade.

Nyligen hörde jag ett radioprogram där (jag tror det var) Carolina Norén spelade gamla discoskivor från 70-talet och pratade om att de var de första feministiska sångerskorna.
Men det är ju faktiskt inte riktigt sant. De riktiga feministerna är ju 60-talets svarta soulsångerskor (som visserligen i många fall blev 70-talets discostjärnor, men det var ju tio år senare). Det slår mig ofta, ofta, hur brännande de där texterna måste ha varit då, inte minst när de dessutom kom från de svarta kvinnorna. Jag är säkert väldigt historielös, jag var ju inte med själv, och har inte läst så mycket om det här, eller pratat med folk om det. Jag bara tänker på det så ofta när jag lyssnar på låtarna, att det där onekligen var ett gäng kvinnor som inte var beredda att ta nån skit från sina män (i alla fall inte i textväg, hur verkligheten såg ut kan man ju bara gissa). Sen kanske de "riktiga" feministerna tycker att jag använder ordet fel, de här kvinnorna sjunger ju inte om samhället, "bara" om sina relationer, men det är väl en början så god som någon, tycker jag.

Här kommer några exempel:

Barbara Lynn, You´ll loose a good thing: (1962). Lynn skrev låten själv. Texten redan som 16 åring i slutet på femtiotalet. Det torde har varit ganska kaxigt på den tiden. Här är ett utdrag:

"This is my last time, not asking any more, If you don't do right, I'm gonna march out of that door, And if you don't believe me, just try it daddy, And you'll lose a good thing

Mary Lee Whitney; Don´t come A-knockin

Margie Joseph; Im fed up

Esther Phillips; Cheater Man

Mavis Staples ; You´re driving me (To the arms of a stranger)

Barbara Lewis; Baby, That´s a No No

Mable John; Running out

och så vidare och så vidare. Om det bara hade varit hälften så mycket girlpower i det som idag kallas girlpower (eller vad man nu kallar det) så hade vi ju kunnat vara glada.