Idol Amanda - min lön för mödan

Rätt ofta funderar man ju över varför man hänger framför Idol 2007 för att se den ena dussin(wannabe)artisten efter den andra framföra sina fantasilösa låtval.
Men nu vet jag varför.
Därför att nån gång då och då händer det att dessa - speciellt i år jävligt talangfulla - sångare hittar på något kreativt som får nackhåren att krulla sig på en. Dream a little dream är en gammal favoritdänga och Amanda Jensens version igår var helt outstanding. Ett par dussin guldstjärnor till henne.
Ett knippe stjärnor även till Patrizia som har den underbara förmågan att förmedla en äkta känsla och till Evelina som har den skönaste rösten av dem alla, om hon bara hittar rätt låt (hon var ju dessutom bara så jäkla snygg i sin nya look).

För övrigt noterar jag att Marie Picasso må vara tekniskt briljant, men att hon faktsikt krånglar till det lite för mycket. Hennes ständiga gråtande och vädjan om att bli sedd för något annat än den Big Brother brud hon en gång var, visar också med all önskvärd tydlighet att vi har att deala med en tjej som inte är helt trygg i sig själv (inte fan hör vi sköna Gynning vädja på det viset, hon bara kör på och hälften av oss har väl nästan glömt att hon faktiskt vann den där Big Brother-tävlingen för inte helt länge sedan) . Picassos plastikopererade ansikte förtydligar förresten känslan av att vi har att göra med en tjej med "selfasteemissues" (vilket alltså inte är någon anklagelse, bara ett sorgligt konstaterande, eftersom det påverkar hennes möjligheter att bli den stjärna hon så gärna vill bli)