Halt - Här får ingen passera
En av mina bästa vänner ska åka till Västbanken på söndag. Hon ska vara där som följeslagare i tre månader och jag är så galet impad av att hon ger sig iväg på ett sådant hedervärt uppdrag. Hon är extremt laddad och förväntansfull och ser framemot resan jättemycket, men jag måste erkänna att även om jag vet att människor lever i den där misären varje dag, så är jag bekymrad över hur det ska påverka henne. Jag läser så mycket skräckhistorier från människor som varit där och om hur knäckande det är att det får fortgå och jag hoppas av hela mitt hjärta att hon inte ska gå sönder av att vara där (eller av att komma hem). Jag är övertygad om att hon kommer att göra en massa nytta förstås, och jag tror att det helt klart är hennes grej. Men man är ju ändå lite orolig...
Det värsta (och samtidigt det bästa) är att jag ju varit så förgjordat dåligt insatt i Palestinakonflikten, men nu har jag verkligen en anledning (och lust) att få en bättre bild av eländet. Hela murgrejen har jag till exempel inte fattat vidden av och jag bli helt matt när jag tänker att vi (mänskligheten) återupprepar gamla misstag om och om igen. When will they ever learn?
Etiketter: Livets krokiga väg, politik
upplagd av Linsa @ 2:38 em
3 kommentarer:
Ja, din väninna gör en hedervärd insats väl värd att lyftas fram!
Men vad är det att förstå? Det går så himla långt tillbaka, med så många inblandade (USA, Iran, Syrien, Frankrike...ja, så där håller det på!) Det viktigaste är för alla att fokusera på det som nu är, försöka hjälpa de inblandade och sedan - men knappast i dag - så kan man börja diskutera och få ett avslut.
DMH/Samuel
Menar du att det är en okomplicerad konflikt att förstå?
För det håller jag nog inte med om. Visserligen verkar du rent allmänt vara lite mer påläst än vad jag är när det gäller internationella frågor, men det är klart att vad som hänt i historien påverkar hur man löser problemet idag. Att säga något annat är väl ändå väl naivt, om man ser till alla människor som vuxit upp med den här konflikten. De är ju i allra högsta grad delaktiga i att man kan lösa problemet, och det är klart att man inte kan blunda för det som varit. Sen håller jag med om att man någon gång måste lämna det gamla bakom sig och gå vidare, men det är nog väldigt mycket lättare att säga när man står utanför. Tror jag.
Nej, det är knappast någon okomplicerad bild som visas upp.
Men precis som Edward Said sade, så beror perspektivet på "terroristen" helt på vems vinkel vi väljer att se det hela utifrån. En israelisk nyhetsmedia lär rapportera sabotören som "terrorist" medans palestinierna antagligen nämner personen som "frihetskämpe".
Ibland måste vi släppa taget om det som en gång varit för att hitta ett helt nytt grepp, eller lösning. Och precis där tror jag denna konflikt har hamnat: i dagsläget finns bara förlorare och båda sidor måste kapitulera från sina tidigare krav för att mötas.
Komplicerat? Ja. Omöjligt? Nästintill - åtminstone med dagens principiella diskurser som förs från Israel och Palestina.
DMH/Samuel
PS Annars är jag synnerligen långt från att vara kunnig avseende Israel och Palestina.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida