The Heroin Diaries - Det underbara Soundtracket

Jag kunde inte låta bli. Var tvungen att göra en låt-för-låt recension av den bästa skiva jag hört på mycket, mycket länge.

01: X-mas In Hell Ett lyckat intro som består av intrumental musik kompat av Nikkis högläsning från dagboken. Starkt.

02: Van Nuys Suggestivt, med en skitbra text. En av de bästa låtarna. James Michaels sjunger grymt bra.

03: Life Is Beautiful har jag ju hört typ 300 gånger nu, men den är catchy och hård och mitt i prick. "you can´t quit until you try, you can´t live before you die you can´t learn to tell the truth until you learn to lie you can´t breath until you choke, you gotta laugh when youre the joke "

04: Pray For Me Min egen personliga Primalskrikslåt. Jag kan lägga så mycket eget bagage i den låten att jag vandrar i väg lätt som en fjäder varje gång jag sjungit med hemma i vardagsrummet (förlåt grannarna)

05: Tomorrow En till såndär låt som kan bli en klyscha, men som ändå säger så mycket om vad det handlar om. Var vill du egentligen vara i morgon? Det är det som måste avgöra vad du gör idag. "Are you terrified by sadness, have you given in to madness, you´re runnig out of places to hide", borde jag nog sätta upp på väggen nånstans...

06: Accidents Can Happen Ja jävlar. Om återfallen, och stödet man behöver efteråt. Den låten blir som ens egen snuttefilt i sorgen efter ett bakslag. DJ Ashba leverar dessutom ett hederligt gammalt gitarrsolo som värmer min själ.

07: Intermission Ytterligare ett instrumentalt parti med läsning ur dagboken. Funkar även det, men jag erkänner att jag hoppar över det då och då...

08: Dead Man's Ballet Åh. Sorgen över hur det kunde gå så fel för den lilla begåvade pojken kan förstås tyckas smetig. Men jag känner sorgen och jag älskar den här låten rent musikaliskt. Pompös, mäktig och väldigt speciell.

09: Heart Failure Jag pendlar i vad jag tycker om den här låten, som även den inleds med högläsning ur dagboken (som slutar med "after all, we were the drugscouts of america"). Texten är svinbra men det är något i refrängen som inte riktigt svänger. Men den, liksom så många andra de andra av låtarna har en så skön dynamik mellan lågmält - intensivt - aggressivt. Jag gillar det.

10: Girl With Golden Eyes Handlar om kärleksförhållandet till heroinet. En bra ballad, men inte den bästa (det är kanske en ballad för mycket på den här skivan om man ska vara ärlig). I slutet läser Nikki om hur han tog sig ur, dag för dag, varvat med refrängen "everything will be okej" och det är väldigt bra.

11: Courtesy Call Så jävla stark. I bakgrunden hör man hur någon/några försöker ta sig in ett rum. I slutet kommer de in och hittar av allt att döma en överdoserad person. Artighetsvisiten (courtesy call) kommer om jag fattat det rätt från liemannen som dock inte har planer på att ta med sig Nikki den här gången. Där är ett gitarrriff på ett par ställen i den här låten som bygger på bara fyra nedåtgående toner, väldigt basic, men det är kanske min fyra favorittoner på hela skivan. De är som en smäll på käften.

12: Permission En i raden av ruskigt bra ballader. Texten är helt jävla sagolik. Om att kapitulera, skulle jag vilja säga. Kapitulera inför vad det än är som man försöker dölja och bara acceptera. "Well I close my eyes, remove each piece of armor one by one." Dessutom är dynamiken fenomenal och James Michaels sjunger så sanslöst bra här.

13: Life After Death Den enda låten som jag egentligen inte gillar. Jag gillar ordleken i titeln och den är ju en lämplig sistalåt. Texten återigen är förstås bra, mest dagboksläsning igen (åh vad jag längtar efter boken!) Särskilt gillar jag den insiktsfulla och träffande raden "You know addicts, we think everything is about us, don´t we?". Men det är en för rörig låt rent musikaliskt. Jag gillar inte refrängen och jag tror att det kanske blir FÖR mycket rockopera över hela låten.