Wherever you go I will follow - Om faceboookfaran
Fler och fler som jag pratar med börjar tappa intresset för Facebook. Det är som högstadiet all over again, är den vanligaste kritiken. Man ska samla vänner på hög och kan kasta saker på varandra (och det känns ju sådär lockande).
Samtidigt har en hel hoper människor aldrig hört talas om den senaste månadernas farsot i cyperspace, och det är ju onekligen intressant hur våra internet/medie-vanor kan bli en sån vattendelare när det gäller vad vi känner till och inte i den här världen. Och visserligen är jag ännu stark nog att stå emot för egen del, men med tanke på att jag fallit för en massa andra internetflugor så kan jag säkert räknas in i den skara får som jag nu tänker beklaga mig över.
För visst finns det ett problem i vår ambition att ständigt haka på den senaste trenden i det nya snabba informationssamhället. Vi är så nyfikna och så angelägna om att inte missa något stort att vi glömmer bort att tänka efter. Vi glömmer ställa de relevanta frågorna som till exempel:
Varför?
Till vilken nytta?
På bekostnad av vad?
och (inte minst) I vems intresse?
Den som tror att Facebook är skapat för att vi ska ha nåt kul att slösa bort tiden med när vi egentligen borde jobba, den har ju fel. Den som tror att det är skapat för att vi ska kunna återknyta kontakten med gamla klasskamrater som vi (inte visste att vi) hade saknat, trodde nog också fel.
Någonstans på nån gata ute i världen går det någon och skrattar, inte hela vägen till banken (eftersom han/hon/de garanterat använder internetbank och kreditkort), men skrattas det gör det. Tro mig.
Och tänk den dagen som någon fiffig och ond propagandist får för sig att den ska utnyttja vår vilja att haka på trender och vår rädsla att hamna utanför, till sin egna onda syften.
Jag vet att det kan tyckas lite konspiratorisk, paranoidt och överdrivet.
Men vi har sett det hända förr. Inte exakt på det sättet förstås, för allt är ju föränderligt, men vi borde veta bättre än att glömma bort att tänka själv.
Annars kan det gå åt pipan när vi minst anar det.
När det gäller saker fan så mycket värre saker än Facebookflugor.
Etiketter: Livets krokiga väg, media, politik
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida