Nu vill jag hem till min nya skiva!

Jag har haft en pissdag på jobbet idag. (tekniskt sett så HAR jag en pissdag, eftersom jag inte får gå hem förrän 16.45, men mentalt har jag redan lagt av). Mina arbetsuppgifter går bland annat ut på att ringa till människor som ska ha åsikter i olika ärenden och vissa dagar så ringer man och ringer och ringer, och får ingen kontakt. Man ringer folk i än det ena än det andra ärendet i hopp om att någon jävel ska kunna ge en något konkret att gå vidare på, men som så ofta så fortsätter det gärna jävlas när det väl har börjat. Idag har jag har ringt och sökt hur många människor som helst, och om de väl ringer tillbaks (vilket jag just idag hoppas att de inte gör) så kommer jag knappt att veta vem jag har sökt i vilket ärende.
Så nu räknar jag minuterna tills jag ska få cykla hem och ladda min ipod med Sixx: AM-skivan som äntligen kom på posten idag. Sedan ska jag snöra på mig mina nya promenadskor och ge mig ut på en solig promenad med Nikki och grabbarna i lurarna.
Och hoppas att jag gillar det jag hör.
I lokalbladet idag blev skivan fullständigt sågad och jag har sett ett par liknande recensioner när jag googlat. Å andra sidan så har den fått en del lysande kritik också, så jag drar slutsatsen att vi som kan storyn och vet var musiken "kommer ifrån" rent levnadshistoriskt, kanske har lite mer överseende med utfallet av skivan och lyssnar med andra öron. Eller så är det återigen jag som har ett grumlat omdöme på grund av min beundran för Mr Sixx. Det finns förstås ytterligare ett alternativ; Att jag - oh hemska tanke - inte gillar resten av skivan lika mycket som de låtar jag lyssnat på på Youtube, men det ser jag i nuläget inte som ett realistiskt alternativ.
Inte konstigt att jag har bråttom hem idag.


Om bilderna:
Jag deltar i ett Nikki Sixx forum på nätet, och där har det blivit en grej att man inte postar ett inlägg utan att bifoga en bild. Och eftersom det finns oändligt många Nikkibilder därute så har jag börjat göra samma sak när jag skriver blogginlägg i ärendet. Visst är det lite tonårsaktigt, det kan jag (om än motvilligt) tillstå. Men det bjuder jag på.