And now I´m Sixxified (klicka på rubriken)

Ja, jösses, vilka konstiga saker som kan hända om man har trist på jobbet i tio minuter.
Jag vet inte riktigt hur det gick till, men häromdagen surfade jag runt lite på youtube och upptäckte att den gamle rockhjälten Nikki Sixx är på G med nya grejer.
Han har skrivit en bok "Heroin Diaries", som handlar om några år på åttiotalet då han var helt körd på heroin. Boken kommer ut i USA om en månad, men i veckan släpptes (I USA, I Sverige nästa vecka) soundtracket som han och bandet Sixx AM har gjort till boken och jävlar vad bra det är! Jag har bara hört två låtar hittills, "Life is Beautiful" och "Pray for me", men jag får inte nog. Jag lyssnar och lyssnar, och kollar intervjuer och podcastinslag på youtube och känner mig som en förväntansfull 16-åring inför att få höra mer och läsa boken. Jag läste "The Dirt" (som handlar om Nikkis andra band Mötley Crüe) av bara farten i veckan. 600 sidor på tre dagar, jag var helt besatt.
Och nu är jag nästan lite orolig. Jag är en 37-årig förnuftig, relativt sansad och stabil kvinna vid mina sinnens fulla bruk, som har gått och blivit ett passionerat fan till en 50-årig man som har knarkat och knullat förmodligen mer än hela min hemstad tillsammans. Det är ju för knasigt.