Sweden Rock 07 - som jag såg det part III

Så var det ju allt det där som inte har så mycket med hårdrocksmusiken att göra.
De sjuka och krystade skämten, den oväntade mötena, irritationsmomenten, maten, värmen, och så vidare. Här kommer analysen av allt det där:

Kamelerna: En tradition som några i gänget har ägnat sig åt förr, var att dela ut svarta och vita kameler i sann Villa Medusa anda (svarta till den som gjort något dåligt och vita till den som gjort något bra). Och kamelerna var inte bara roliga i själva utdelningssituationen (ja vi hade ju inga fysiska kameler, men...) utan även under dagarna. Man kunde ju använda dem som en slags recension på vad folk gjorde. Om någon städade i lägret kunde man säga att den låg bra till för en vit kamel, men om någon vägra sluta spela på den ostämda gitarren så kunde man hota med en svart. Vita kameler utdelades för övrigt för viktiga insatser som att åka och köpa mer sprit, samt tipsa om bra band. Eller till och med för att ha orkat hålla sig vaken över en konsert man gärna ville se... En kul grej, helt enkelt.

Kjell Sortering; Vi kom att kalla honom så, mannen som fyllde sopor i kontainrarna. Han förde ett satans liv och vi HATADE verkligen honom. Hela backstagecampen kokade av kollektiv ilska när Kjell Sortering försökte få den sista sopsäcken ur skopan och i kontainern. Han skakade och skakade och det ekade över hela campen. Det höll på hela dagarna, men värst var det förstås när han började klockan sju på morgonen. Ostämda gitarrer och veritabla slakter av En del av Mitt hjärta klockan tre på natten var ingenting mot Kjell Sorterings härjningar.

Det blev ändrat: Första natten gick jag och M och lade oss en stund före L och T som fastnade i Backstagebaren. De kom hem precis när jag var uppe kissade och T ville ha med oss på efterfest. "men vi har ju gått och lagt oss, sade jag". "Ja fast det blev ju ändrat" sa T, som om det var den självklaraste sak i världen. Så vi gick helt enkelt upp igen... Det slutade med att en hel del saker "blev ändrade" under helgen. "Skulle inte du se November?". "Jo, men det blev ändrat..."

Smoke on the Water på kontrabas: Vårt lilla läger bestod av mig och M i vårt underbara gamla sjuttistält, T, L och H i husvagn, samt T och J i minitält. T och J kom på torsdgaen och skulle tillsammans med sitt lattjolajbanband spela ute bland tälten på de olika campingarna. Sättningen består bland annat av en kontrabas, vilket innebar att vi på lördagkvällen satt och jammade med en styck kontrabas och en ackgitarr som gick runt. Det blev inte bara Smoke on The Water utan även Ovan där och Sixteen tons. Ett riktigt höjdarjam.

Pussen från Spike: Som jag skrev innan så var Quireboys otippat årets höjdpunkt på SRF. En veritalbel lyckokick helt enkelt. Därför var det extra roligt att just medlemmarna i Quireboys hängde lite i Backstagebaren (de flesta banden lämnar annars området direkt efter spelning). Så när jag mötte Spike på väg ut från baren var jag bara tvungen att gå fram och säga att de var årets höjdpunkt. Han blev förstås jätteglad och jag fick både kram och puss på kinden (harmlöst så det förslog). Och jag kände att det var en extra bonus att få förmedla min lyckokänsla direkt till den som var källan.

Fortsättning följer...