Goin East - to rock ´n roll!

Jag brukar tycka att östkusten är ett föga spännande tillhåll, vad annars ska man tycka som inbiten västkustbo. Men nu är det dags för den helg på året då det verkligen inte finns någon annanstans jag hellre skulle vara.

Hela grejen är så paradoxal: 2 stycken kvinnliga helt vanliga (?...) 37 plussare som njuter av att sova i tält, och lyssna på hårdrock dagarna i ända. Vi orsakar onekligen ett och annat höjt ögonbryn här hemma när vi berättar om vår tradition. Men där gör vi förstås inte det. Där är vi bara två mängden av alla dessa hårdrocksälskare som ser Sweden Rock Festival som årets höjdpunkt.

I detta ögonblick borde jag förstås packa, klockan tolv ska vi åka och jag är inte ens nära att vara färdig. Har inte ens ätit frukost. Men token T som redan är på plats i Blekinge ringde halv åtta och bad mig ta med en vattenkokare (de bor i husvagn i år, helt galet...), och efter det så fick jag plötsligt väldigt bråttom att börja packa. Man får passa på när inspirationen kommer, för det är inte jättekul.... Tyvärr sträckte sig inspirationen inte längre än att jag körde upp bilen ur garaget och hämtade ryggsäck och sovsäck på vinden, och därför sitter jag nu här framför datorn och läser om Mötley Crües konsert i Globen igår (som visst inte ska ha varit lika bra som den vi såg på SRF för två år sedan) och bloggar om det som jag istället borde göra.

Det här är i alla fall vad jag mest ser framemot i år:

Heaven and Hell (dvs Black Sabbath som de lät när Dio höll i sångmicken)
Aerosmith
Thin Lizzy (sparsamt med originalmedlemmar och givetvis utan Lynott, men det blir kul att höra låtarna live i alla fall)
Talisman
TWDSO (Those we don´t speak of, Sara Löfgrens nybildade hårdrocksband)

Som vanligt tillkommer alla överraskningar som man inte visste fanns, och jag återkommer förstås med utfallet i det ärendet.
Nu ska jag i alla falal äta frukost.