Klyschor blir klyschor för att de är sanna

Det är min fasta övertygelse. En klyscha är ju en utsliten fras och en fras blir bara utsliten om den används mycket och det gör den troligen för att den är sann, eller hur? En klok fotbollstränare som jag träffar ibland har dessutom sagt om klyschor att de inte är klyschor när man menar det man säger. Vilket ju är intressant, fast sant på ett sätt. Det knasiga är väl att det förmodligen bara är man själv som vet när man verkligen menar det man säger, och när man bara tar till en sliten fras som man har hört någon säga.

Hursomhelst; slitna fraser som inte kommer från hjärtat är bland det värsta jag vet och av samma skäl ogillar jag skarpt alla kedjemail som sprider en massa dyngiga floskler världen runt och dessutom har för avsikt att ge oss dåligt samvete om vi inte spelar med i dyngspridningen.

Icke desto mindre har jag faktiskt fått ett sånt där mail (jorå, jag har fortfarande en och annan vän som vågar, eller som jag inte vågat säga till kanske jag ska säga...) och faktum är att jag gillade en formulering. So here it comes;


Lycka är en resa inte en destination. Så arbeta som om du inte behövde pengar, älska som om du aldrig blivit sårad och dansa som om ingen såg dig.

Tänk den som kunde leva efter det....