Oz och Connelly

Så har jag då läst ut Amos Oz´s självbiografi "En berättelse om Kärlek och Mörker". Det var en bra, men märklig bok. Den tog en enorm tid att läsa och ofta kom jag på mig själv med att mina tankar vandrade iväg och att jag inte kunde hålla intresset uppe. Ibland var det precis tvärtom, jag susade fram över sidorna. Till slut kom jag fram till att beskrivningarna av människor, konversationer och skeende var jätteintressanta, medan beskrivningarna av miljöer och saker blev för detaljerade. Ibland tycker jag att han blir jobbigt pretentiös och namedroppande och tar sig själv och sin egen begåvning på enormt stort allvar, men ibland tycker jag bara att det är ärligt, spännande, lärorikt och oerhört intressant. Och hur det än är så känner jag att jag gillar människan Amos Oz och att jag väldigt gärna läser mer av honom. (hans korta men bländande "hur man botar en fanatiker" rekommenderas varmt!).

Häromdagen var det mastodontkö på Ica. Jag har aldrig varit med om maken och blev superstressad. Så jag gick till bokavdelningen och ryckte åt mig en bok att läsa i kön. Det blev uppföljaren till Michael Connellys Poeten, Fällan. Tjoho så besviken jag blev. Jag sträckläste förstås och blev fängslad, men allt det jag gillade i den förra var som bortblåst. Storyn höll inte måttet och slutet var minst sagt snöpligt. Jag tror att jag behöver vila lite från deckare nu.

Nästa bok blir "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer som vi ska ha läst i bokklubben tills på söndag. Den ser jag framemot att läsa (mitt val).