Den märkliga journalistskandalen

Det är så mycket som är så märkligt i Trond Sefastsson-historien, att jag inte riktigt vet var jag ska börja.

* Hur kunde han tycka att det är okej att vara grävande journalist ena dagen och representera samma klientel juridiskt nästa dag? Tänkte han aldrig att det var ett problem? Tänkte aldrig hans omgivning och hans arbetsgivare att det var ett problem? Och om de inte visste, hur var det möjligt?

* Hade han ingen beredskap för hur han skulle hantera den dagen då de kriminella som så ofta förekommer i hans reportage, skulle tycka att hans bedömning av vad som var en grej eller inte, inte stämde med deras egen bedömning? Ingen beredskap för vad som skulle hända om han fick de där skrupellösa gangstrarna emot sig?

* Varför är det bara vissa medier som tycker att det här är en nyhet? Varför låter de etablerade medierna TV3:s insider och kvällstidningarna ta kommandot med sitt snaskande (och sina köpta intervjuer).

* Varför är det alltid så intressant att lägga ofantligt med tid och pengar på att kräva upprättelse för diverse kriminella figurer när risken är så stor att de blåser en? Finns det inte andra saker som man kan lägga journalistisk kraft och energi (och pengar ) på? (undrar en person som jobbat med kriminella, som vet att också de är människor som förtjänar en andra och en tredje chans, men som samtidigt också för länge sedan har lärt sig att det är en hård värld där det ljugs jävligt mycket)

* Varför är det alltid män som är "tunga" grävande reportrar (och hänger det på något sätt ihop med att grävreportage så ofta handlar om den kriminella världen?)

* Varför är jag inte förvånad?
(lyssnade på Sefastsson vid ett tillfälle i våras och slogs av hur tunn gränsen är mellan att vara grävande reporter och rättshaverist. Jag slogs av en massa andra saker också som jag nu på grund av tingens tillstånd har anledning att lista enligt ovan)