Allt beror på hur man ser på saken....

En snubbe på Arbetarbladet har skrivit den hittills kraftfullaste sågningen av Sixx: AM:s Soundtrack till The Heroin Diaries. Sågningen är väl underhållande på sitt sätt, men jag ska inte låtsas som att jag inte blir provocerad. För det blir jag. Varför förstår man om man orkat sig igenom mina tidgare inlägg i ämnet....

"Pretentiöst är bara förnamnet på det här projektet. Motley Crues basist Nikki Sixx nöjer sig inte med att bara släppa en bok om hur jobbigt livet som rockstjärna varit. Så här kommer soundtracket till boken. Det är väl det bästa snubben kunde åstadkomma när det visade sig att ingen ville göra en film på hans story. Förvånande nog är plattan inte fullkomligt värdelös! Soundet hämtar inspiration från den moderna, lättlyssnade hårdrocken och väver in lite tuff smuts Ì produktionen. Men den uppenbara bristen på självdistans från herr Sixx sida skjuter ändå enorma hål i bandets fötter. Hälften av spåren innehåller dova, dramatiska citeringar ur skivans litterära förlaga. Det är töntigare än en hel källare fylld med frimärkssamlare som tillsammans kollar igenom en underklädeskatalog från H&M. " David Jannati, Arbetarbladet

Här kan man också läsa en intressant diskussion om Nikki Sixx där "ickefrälsta" ger sin syn på uppmärksamheten kring honom, apropå hans medverkan i en talkshow på TV-kanalen Fox.