En lysande vecka, socialt sett

Jag har under en längre period haft en del problem med mitt sociala umgänge. Eller ja, det låter mer dramatiskt än det egentligen är, men jag har helt enkelt inte riktigt orkat umgås, och inte heller riktigt kunnat göra de rätta prioriteringarna. Nu stämmer mitt sociala liv väldigt bra och den senaste veckan var en toppnotering.

* Jag umgicks med min älskade bror, och vi umgick därefter med våra föräldrar (och bara en sån sak borde rimligen chockskada alla som känner mig....)
* Jag fick spontanbesök från en vän som bara tittade in för att säga hej (förr vågade folk inte riktigt det med mig, jag uppskattar inte alltid det...)
* Jag var på afterwork på ett nyöppnat supertrevligt ställe med trevliga kollegor och konkurrenter.
* Jag var på trevlig traditionsenlig middag med fyra av mina äldsta barndomsvänner (varannan månad träffas vi, och den här gången var alla dessutom ovanligt nöjda med livet, sånt gläder...)
* Jag hade melodifestivalsittning med alla mina bästa kollegor, (Vi är 6 och det är väldigt sällan vi lyckas samlas alla, så det var en oväntad bonus)
* Jag gick på en långpromenad med två av kollegorna i min barndomsstad och visade dem allt som är värt att se (och lite till, staden är visserligen liten, men mina minnen är många..)
*Jag besökte min allra äldsta vän och lekte med hennes fyraåring (polis och tjuv, teater med mjukisdjuren, kurrgömma och snöbollskrig) och lyckades till och med vid ett tillfälle få tyst på hennes för tillfälligt ständigt skrikande femveckorsbaby.
* Tog mig dessutom i kragen och pratade i telefon (ingen favoritsysselsättning) med en vän på annan ort som har haft ett jobbigt år, och blev därmed både glad och nöjd. (hon mådde mycket bättre)

Jag känner mig plötsligt så fantastiskt lyckligt lottad över att ha så många och så goda vänner och en - trots allt - väldigt kärleksfull familj.

Tack för det, till den som nu ligger bakom...