Alltså jag kan inte låta bli

Jag MÅSTE skriva lite om Elitlistan i alla fall.
Jag hade tänkt att jag skulle försöka låta bli att gå in i en detaljerad personlig reflektion av hur knasig jag tycker hela grejen är, men så såg jag en gammal repris av Debatt i SVT och blev uppeldad igen.

Visst, Internet är en ny umgängesform.
Visst, man kan säga att det är som en sluten middagsbjudning där man snackar om högt och lågt.
Visst, det är tråkigt att vara mesig och man kommer inte vidare av att bara stryka folk medhårs.

Men ändå va?
Hur fan har upptagna och VIKTIGA människor tid att sitta och läsa alla inlägg och skriva egna (det sistnämnda är ett krav för att få vara med)
Och oavsett hur många filosofiska diskussioner om livet de har och oavsett hur många briljanta recept de byter med varandra, STÖRS de verkligen inte av den råa attityden (om den så bara dyker upp i bland)

Om jag hade varit på en middagsbjudning där nån tok ställde sig upp och sa fördomsfulla och elaka saker så hoppas jag att jag hade vågat säga emot. (dessutom hade jag görna velat se om Elitlistefolket vågat ställa sig upp och prata inför 100 personer live som de gör på Internet)
Det jag däremot VET är att jag inte hade umgåtts i samma sällskap igen.
När jag var 16 gick jag med på en del skit för att bli accepterad och få känna mig cool, men vuxna människor har väl för fan stake att säga ifrån. Jag skulle till och med vilja påstå att de har en skyldighet att göra det.
Och även om man inte delar min relativt sett höga moraluppfattning när det gäller vårt ansvar för att säga ifrån när människor vädrar åsikter som vi inte ställer upp på så har jag respekt för det också. Men jag skulle akta mig jävligt noga för att anställa nån som tycker att den står över alla andra, om så bara i en fegt ironisk bemärkelse.
Hatten av för Maria Schottenius och Jan Wifstand som vågade ta ställning mot den där skiten. Om ingen vågar ta ansvar för att vi har ett samhälle med sneda värderingar, ja då får vi också det samhälle vi förtjänar. Och frågan är vad som är viktigas; att vara cool och tuff, eller att leva i ett samhälle med schyssta värderingar. Tro det eller ej, men det finns ett samband.
Det är tufft att ta ansvar.
Och det är urcoolt att vara snäll!