Kollektiv sömnlöshet

Jag vaknade klockan 4 i morse, och kunde absolut inte somna om. Satte på radion, men ogillar nattradion å det grövsta (den är till för de som är vakna, inte de som vill somna om...).
Blev däremot påmind om att Oscarsgalan pågick och släpade mig ut i soffan med kudde och täcke i hopp om att somna till evighetslånga och ständigt återkommande reklampauser.
Istället fastnade jag, eftersom de tunga priserna just skulle delas ut. (och reklampauserna var visserligen många men mikrokorta). Reese Witherspoon vann för bästa kvinnliga huvudroll och höll ett charmant tal. När Ang Lee fick priset för bästa regi för Brokeback Mountain så sa kommentatorn Hans Wiklund att nu krävs det en smärre jordbävning för att inte även nästa pris, det för årets bästa film, ska gå till Brokeback Mountain. Sekunden efter meddelade Jack Nicholsson att priset gick till Crash. Det var lite kul.
Har inte sett nån av filmerna än, men eftersom det var så många filmer med ett bra budskap som var nominerade i år så gillade jag tanken på att så många som möjligt fick pris. (allt som kan ta död på Hollywoods ytlighet ska premieras!)

Hursomhelst (apropå rubriken) så kom jag till jobbet jävligt trött och insåg att hälften av mina kollegor också hade legat sömnlösa, helt oförklarligt. Det fanns inte ens nån fullmåne att skylla på.
Sånt är märkligt.