Även solen har sina fläckar...

Det var de tröstens ord jag kunde säga till min förkrossade far som gjorde sitt livs dundertabbe idag. Min far är en synnerligen organsierad man, som har styrt både sitt företag och sin familj med den äran i alla år. Han lämnar inget åt slumpen, och även om man ibland kan blir lite frustrerad över detta kontrollbehov, så har det onekligen skapat en trygghet i familjen, inte minst vid utlandsresor och andra sammanhang när det krävs någon som håller ordning.
Idag skulle mina föräldrar åka på semester till Medelhavet, något de gör ett par gånger om året.
Sin vana trogen åker de mitt i natten, och har förstås god tid på sig att köra till flygplatsen (eftersom man ju kan få punktering, möta en kvinna som ska föda barn eller en pilgrim som gått vilse eller vad som helst). Väl på plats på Kastrup upptäcker de plötsligt att deras destination inte står på några skyltar. Mamma säger - mest på skoj - det var väl Kastrup vi skulle flyga ifrån? Självklart säger pappa, och plockar fram biljetterna.
Jag kan bara föreställa mig scenerna som utspelade sig på Kastrup klockan fyra i morse och känner mina föräldrar väl nog för att också se deras ansiktsutryck och känna deras hjärtklappning när de inser att de inte alls borde varit i Köpenhamn utan i Göteborg i denna arla morgonstund.
I efterhand kommer det att vara en underbar historia att berätta, men det lärt ta ett tag för min far att komma över detta fatala misstag. Nu kunde de boka om flyget och kommer - om än dyrare och senare - iväg på sin efterlängtade resa, men oj vad pappa kommer att älta hur detta kunde hända.