En konspirationsteori för fördomsfulla feminister

Jag är normalt sett en sportfantast och kan till exempel knappt bärga mig tills fotbolls-VM börjar. Men det finns ett undantag.
Jag hatar hockey.
Inte bara för att jag inte kan spelet väl nog för att kunna hänga med, utan mer på grund av andra saker. Den överdrivna hypen, spelarnas hysteriska löner och deras åtminstone i vissa fall bristande moral (oavsett vad som hände på det där hotellrummet så tycker jag att det är skrutt att gå på krogen dan före en viktig landskamp) är andra skäl till varför jag har svårt att uppbåda något intresse för denna sport. Att det dessutom är en sport som kräver vissa ekonomiska förutsättningar för att kunna utöva är ytterligare ett skäl till att föredra till exempel fotboll (som naturligtvis också har sina baksidor, jag är inte helt hemmablind).
Därför blir jag så förvånad över att så många lyckas bli entusiastiska när det nu återigen är dags för Hockey-VM. Vi har ju redan bärgat ett OS-guld i år och de största stjärnorna kommer inte ens att vara med, så varför slösa härliga majdagar med att sitta inne och glo på hockey?
Min konspirationsteoretiska sida har kommit på svaret.
Hockey-VM är alla uttråkade gifta (eller sammanboende) mäns undanflykt för att slippa umgås med sina familjer, slippa vara sociala och slippa bidra till hushållsarbetet. "Det är ju hockey-VM" är förstås en mycket bättre undanflykt än "Jag ska se en träningslandskamp mellan Tejckien och Norge" (Eller hur trist det nu kan bli). Att det är VM ger dem rätt att sitta där och glo och deras stackars ointresserade fruar vet inte bättre än att acceptera. De är i de flesta fall inte tillräckligt intresserade för att kunna slå hål på hockeydårarnas argument. Men sanningen är att Hockey-VM inte är mycket mer spännande och världsomvälvande än en kvartersturnering i kast med liten boll. (Det senare ger dessuom både gemenskap med grannarna OCH frisk luft...)
Devalvera Hockeyn NU!