Nästan som förr

Jag lärde mig läsa väldigt tidigt.
Berättelser säger att jag som fyraåring satt i en flyttbil och läste mitt första ord från en vägskylt. När jag var fem vaknade mina föräldrar en morgon och upptäckte att jag var borta. Jag hade tröttnat på att vänta på att de skulle vakna och hade helt enkelt gått till lekplatsen en liten bit bort. Nu hann de inte riktigt bli oroliga eftersom de samtidigt som de skulle sätta på kaffet, hittade mitt livs första lapp om var jag höll hus (det blev några fler under årens lopp).
Ja e på lekan, stod det.......
Hursomhelst, detta tidiga intresse för det skrivna ordet gjorde också att jag slukade enormt mycket böcker i min barndom. Det finns bilder på mig när jag ligger och läser utan att ens ha hunnit få av mig ytterkläderna. Jag läste överallt och hela tiden och skolbibblan var ett favorittillhåll. På somrarna låg jag hellre inne och läste än jag var på stranden. (vilket min mamma faktiskt tyckte var lite stört, hur stolt hon än var över mig).
Att böckerna sedan många gånger var av usel kvalitet har jag tyvärr inte förstått förrän i efterhand, vilket kan göra mig smått frustrerad. Det känns som lite slöseri med tid att ha läst abnormt många Jolly-, Cherry Ames- och Kittyböcker. För att inte prata om den pinsamma mängd Allersromaner som jag konsumerat i mitt liv.
Och kanske var det också därför som läsandet så småningom kom på undantag. Det gav helt enkelt inte tillräckligt mycket (jag vill i alla fall gärna tro att det var så och att det inte hade något med varken lathet eller stress att göra). I många år kollade jag hellre på TV, och orkade inte uppbåda intresse för att läsa böcker. Ofta var jag för trött i huvudet eller hade för svårt att koncentrera mig för att kunna läsa, och det har många gånger varit en sorg att jag aldrig lyckas ta mig igenom alla böcker som jag önskar att jag hade läst.
Men nu har något hänt. Jag väljer bort TV:n, och stänger till och med av radion ibland för att istället ligga och läsa långa artiklar i DN, faktaböcker eller romaner. Har jag tio minuter över, plockar jag fram en bok istället för att sätta mig framför TV:n och jag fattar inte riktigt vad det är som har hänt.
Kanske tröttnar jag igen, och kanske (högst troligt) överdriver jag hur mycket jag egentligen läser, men just nu går jag mest runt och är lycklig över att läsandet har gjort sitt återinträde i mitt liv.
Det får vara bra nog så långt.