Efterlyses; Fotbollsentusiasmen

De senaste åren har jag drabbats av ett okontrollerbart bubbel i magen redan innan februari ens har börjat. Det faktum att fotbollsallsvenskan börjar närma sig brukar skapa förväntan långt i förväg. Men i år är det nåt som har hänt. Det bubblar inte så mycket i magen och mitt kvällstidningskonto har inte börjat springa iväg än (det är för sportbilagorna jag köper kvällstidningar), trots att premiäromgången redan är avklarad. Det känns faktiskt lite sorgligt, för det är ju mycket på grund av den där oregerliga entusaismen som jag gillar fotboll.
Ska man psykologisera över det bristande intresset så kan man se två förklaringar. 1) Jag är en obotlig medvindssupporter som anar att det blir ett tungt år. 2) Jag är inte längre lika patetiskt befriad från andra lyckoämnen, vilket gör att jag gläds över det som händer här och nu. Det innebär med andra ord att den dan jag står på Arenan igen så kommer jag att vara lika lycklig som jag brukar.
Låt oss hoppas på alternativ 2.