Filmer som förändrade mig

Mina föräldrar har bränt över fyra timmar Super-8-filmer från förr på DVD. Det är filmer som jag av någon oförklarlig anledning aldrig har sett innan och de har förändrat mig på ett sätt jag aldrig hade kunnat tro. Det var obeskrivligt häftigt att se rörliga bilder från en tid man inte minns och gav ett oerhört perspektiv.
Tänk att få se sig själv komma hem från BB och se reaktionerna från föräldrar och mor och farföräldrar, och samtidigt ha mamma bredvid som kommenterade. Det var fantastiska timmar vi hade tillsammans mamma och jag, och jag längtar efter att se filmerna igen, och igen och igen, med hela familjen. Skidsemestrar, utflykter, jular, födelsedagar eller bara helt vanliga dagar från en flydd barndom fick mig att inse hur oerhört lycklig jag kan vara som växte upp i just den här familjen.
Jag har tidigare ägnat ganska mycket kraft åt att vara frustrerad över de misstag våra föräldrar gjorde och funderat över hur saker sett ut om de gjort annorlunda och haft andra värderingar eller intressen.
Men kära nån, nu insåg jag - på ett sätt som jag aldrig gjort förr - hur vi alltid, ALLTID har varit det allra viktigaste för dom.
Kan man egentligen begära mer?