Bloggläsare

Jag ska villigt erkänna att jag inte riktigt tänker mig att någon läser den här bloggen (förutom Mi, förstås som ju introducerade mig i det hela).
Jag skriver mer för nån slags inbillad publik för att få formulera vad som rör sig i mitt huvud (det blir mindre rörigt därinne då, har jag märkt).
Men så fick jag ett SMS från en gammal kompis som bor på annan ort (låt oss kalla henne I..) som berättade att hon håller sig uppdaterad om vad som händer i mitt liv via bloggen, och plötsligt blev jag helt skärrad. Jag insåg att man ju faktiskt inte vet vilka som läser (Visserligen har jag bara lämnat ut adressen till tre personer, men det är ju ingen garanti)
Jag inser nu att det är lätt att censurera sig när man vet att folk läser och att såna som jag kanske egentligen borde skriva privat dagbok istället.
Men å andra sidan så blir det inte alls lika snyggt, (antalet fullständiga meningar är också väsentligt färre i en dagbok) och dessutom är det rätt meningslöst att skriva pamfletter om hur det går utför med världen (för det gör jag ju ibland...) om det inte ens finns en teoretisk chans att nån läser.

Slutligen kan man förstås konstatera att även om min kända läsekrets har ökat med 100 procent, så kanske jag ska vänta lite med att få stora skälvan...