Konsten att klara en lång kväll utan att bli kalasfull

...är inte en konst som jag är så särdeles bra på. Och trots att jag alltså är väldigt medveten om denna lilla defekt hos mig själv, så lyckas jag med jämna mellanrum gå i fällan i alla fall.

En riktigt stor personalfest gick av stapeln i helgen och redan klockan fem tog vi första drinken. Halv sex åt vi mat och det var aldrig tomt i glasen, jag lovar (vi hade bara betalt för tre glas vin/öl, men det verkade serveringspersonalen tyvärr skita i). Efter middagen hade man med andra ord lätt kunnat vänta i sisådär tre timmar innan man fyllde på, men gissa om man gjorde det? Nä, man gick till första bästa bar och sen var det som att hjärnan hade stannat kvar vid middagsbordet. Halv tre insåg jag att jag helt enkelt inte var kapabel att vara uppe, så då gick jag och la mig.

Naturligtvis var det en skitkul fest, den hade liksom all potential, men jag vågar lova att den hade varit ännu lite bättre om jag hade druckit fyra öl mindre (jo det är tyvärr sant, det var så mycket det blev...). Lite tröst finner jag ändå i de faktum att jag inte ballade ur, att jag var i väldigt gott sällskap och att ordet kalasfull faktiskt är ett ganska roligt ord