Hans och sin och en språklig upprättelse

Den senaste tiden har jag reagerat över något skumt som håller på att hända med vårt språk. Alltsom oftast hör jag något som får mig att tro att mitt ganska pålitliga språkliga gehör har börjat svikta. För inte kan man väl höra språkliga fel så ofta om de egentligen inte är rätt?

Det handlar om hur "sin" verkar ha försvunnit som possesivt pronomen.Man hör till exempel: "Han gick hem till hans mamma". Och jag tänker, till vems mamma? Det som menas är förstås han gick hem till SIN mamma. Och det där har stört mig så kopiöst. Det är ju en sak om lite språkligt fattiga tonåringar gör fel, men när man hör det i radio och TV då börjar man ju undra. Har nåt gammal språklig sanning som jag fått med mig från grunden, visat sig vara fel? Så var det ju med "Han är lika gammal som mig" som man ju snabbt fick lära sig skulle vara han är lika gammal som JAG (är).

Hursomhelst, efter att ha våndats kring detta (jo, jag har faktiskt gjort det) så hörde jag till min glädje att det eminenta programmet språket i P1 hade uppe ämnet. Och det visade sig att jag - förstås - hade rätt, men att den andra varianten tydligen har blivit så vanlig att den knappt längre kan ses som fel. (Det var ju visserligen ingen god nyhet)Nu kan jag i alla fall andas ut. Det är helt okej att använda detta reflexiva possesiva pronomen, precis så som jag alltid gjort. Puh.