Linsa - mot bättre vetande

Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.

fredag, april 25, 2008

Hur många grader kan det bli i helvetet?

Man brukar ju säga att det finns grader i helvetet.
Jag har fattat vad det betyder nu. Och upptäckt ett riktigt dilemma.
Man vet inte hur många grader det kan bli.
Häromdagen (eller var det veckan, jag börjar tappa tidsbegreppen) skrev jag att jag var i helvetet, på grund av en kombo av förkylning, magkatarr och tandvärk. Så småningom försvann förkylningen och magkatarren och jag kände mig genast mycket gladare.

Men efter att ha haft två dygns konstant tandvärk (kommer i attacker ungefär var femte minut) och sovit ungefär fyra timmar är jag nu övertygad om jag hamnat i ett helvete där det är några grader värre. Ingen vet vad smärtan beror på (bettskenan har jag kunnat ha en natt, sedan blev tandvärken så olidlig att jag inte kan ha den på), dubbla Panocod (fortfarande inte mina...) hjälper bara måttligt, och när jag ringde käkkirurgen för råd igår så trodde de att jag helt enkelt måste stå ut med skenan i 5-6 veckor (!!!!) tills den börjar hjälpa. Och efter en natt då jag sov i två minuter, gick runt i lägenheten och grät i två minuter, sov i två minuter osv... blev jag vid femtiden desperat och ringde sjukvårdsupplysningen så att de kunde "godkänna" ett besök på akuten (det ska tydligen vara så). Men då fick jag bara veta att där fanns ändå ingen tandläkare... Och man hör ju själv hur löjligt det låter "hej, jag behöver komma in akut för jag har sån jävla tandvärk"... Sissy.
Så jag tog en ny dos panocod och lyckades faktiskt slumra en stund. Klockan åtta hängde jag sen på låset hos min stackars tandläkare som ju är helt förtvivlad över att han inte förstår vad som pågår. Han skrev en remiss till käkkirurgen och skrev ut ett gäng citodon (kompisens panocod börjar ta slut...). Så nu ska jag vänta igen, på en ny lösning på denna hemska situation. Och hoppas att citodon är snäppet bättre än panocod.
Att jobba är inte ens att tänka på, så nu är det är bara att vandra runt i lägenheten och försöka få tiden att gå. Av nån anledning gör det mycket ondare när jag ligger ner, vilket ju också är lite av ett problem med tanke på hur sinnessjukt trött jag är. Jag behöver få sova!!!
Som sagt, det finns grader i helvetet...

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida