Tandvärk, kapitel 3

Var hos tandläkaren i torsdags igen. Han är nästan lika förtvivlad som jag och verkar ha haft samma naiva tro som jag att det skulle försvinna om man inte låtsades om det.
Nu lanserar han mer och mer teorin att jag pressar tänder, vilket jag ju varit inne på ett tag nu. Men han vill inte göra en bettskena förrän han är helt säker så han gjorde en provisorisk bettskena till mig som jag ska ha som test över helgen. Tog på den så fort jag kom hem från jobbet, men hade asont, och fick ondare av skenan tyckte jag.
När jag vaknade på fredagsn tyckte jag däremot att det kanske var lite bättre, men så lurad jag blev. Igår eftermiddag slog den satans värken tillbaka med full kraft, och nu har jag ännu ondare, och i princip hela tiden. Dessutom hjälper inte Panodil alls, så jag smygtog till och med en Ipren, trots risken för återkommande magsmärtor. Inte heller det hjälpte.
Idag fick jag tipset av en kompis att det kanske kunde vara käkledsinflammation och faktum är att jag känner mig rätt säker på det nu. Jag pressar säkert tänder också (det är väl det som har lett till inflammationen) men något är jävligt vajsing i min mun, den saken är klar.
Så nu ska jag försöka stå ut till måndag så jag kan få nån slags antibiotika eller starka värktabletter eller vad fan som helst. Det här suger.
Big Time.
BIG TIME.