Linsa - mot bättre vetande

Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.

fredag, april 25, 2008

Akuten nästa...

Jo, jag fick sova i tre timmar. Det var underbart. (eller rättare sagt hur vet man det, man känner ju inte det, det enda man vet när man vaknar är att det gått tre timmar och att nu börjar helvetet igen).
Man får ju "bara" äta 8 citodon om dagen, vilket gör att jag behövde vänta en stund på nästa dos. Men det gick inte. När citodonet släppte brakde helvetet loss och det enda som funkar är att sitta med kallt vatten i munnen. Helt sinnessjukt.
Jag är helt färdig. Har knappt sovit, knappt ätit och har bara ont ont ont. Alltså vi pratar "kan inte sitta still måste bara gå runt och skrika" - ont. Förutom att jag är så trött och har så ont i huvudet att det blir ett helvete att skrika.
Så nu ringde pappa till sjukvårdsupplysningen, som absolut tyckte jag skulle åka till akuten. Rara pappa kastade sig därför i bilen och är nu på väg att hämta upp mig för att köra mig till akuten.
Det här är faktiskt förmodligen det värsta jag har varit med om.

Etiketter:

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida