Akuten nästa...
Jo, jag fick sova i tre timmar. Det var underbart. (eller rättare sagt hur vet man det, man känner ju inte det, det enda man vet när man vaknar är att det gått tre timmar och att nu börjar helvetet igen).
Man får ju "bara" äta 8 citodon om dagen, vilket gör att jag behövde vänta en stund på nästa dos. Men det gick inte. När citodonet släppte brakde helvetet loss och det enda som funkar är att sitta med kallt vatten i munnen. Helt sinnessjukt.
Jag är helt färdig. Har knappt sovit, knappt ätit och har bara ont ont ont. Alltså vi pratar "kan inte sitta still måste bara gå runt och skrika" - ont. Förutom att jag är så trött och har så ont i huvudet att det blir ett helvete att skrika.
Så nu ringde pappa till sjukvårdsupplysningen, som absolut tyckte jag skulle åka till akuten. Rara pappa kastade sig därför i bilen och är nu på väg att hämta upp mig för att köra mig till akuten.
Det här är faktiskt förmodligen det värsta jag har varit med om.
Etiketter: Livets krokiga väg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida