Nästan som reklam

Scen:
En park i en lagom liten stad vid kusten. Det är den första lördagen i maj, en solig dag då körsbärsträden lyser lika trendigt rosa som de skor av märket converse som en av våra två huvudpersoner har på fötterna. Den andras kläder är inte riktigt lika ljust gröna som de nyutslagna björkarna. De båda korsar parken med famnen full av engångsgrillar, picnicfiltar, mellanöl och kryddstarka korvar. Sms-pipen kompas av musiken som strömmar ur den lilla ipoden med tillhörande högtalare, och en efter en ansluter sedan folk från olika håll. En har glömt bestick, men nästa person som närmar sig gruppen har en hel påse. En annan som sitter på ett fyrpack med 1,5 voltsbatterier anländer just när ipodhögtalaren dör. Han med den mest avancerade picnickorgen har allt utom en ölöppnare, men en något mindre ambitiös korvgrillare kan bistå. Just som man tror att ingen kommit ihåg tändstickor flyger en tändsticksask genom luften och den pollenallergiska ägaren till asken är tacksam över att grannen hade laddat upp med en stor paket servetter.
Korvar trillar av grillar, miljövänner grymtar, bröd bränns och ben somnar. När solen till slut går ner så är det slutet på sommarens allra första grillfest.
Man kan ana att det kommer fler.