Sommarkoma

Övergången mellan vinter och sommar kommer nästan uteslutande som en chock för mig.
Trots att jag har längtat och längtat, och alla mina sinnen skriker efter havet, skogen, solen och allt annat som är så underbart när sommaren kommer, så blir jag som helt handlingsförlamad och håglös.
Jag cyklade till stranden, men fick ingen ro. Hittade inget bekvämt ställe att sitta eller ligga på och oroade mig nästan genast över att bränna mig (brukar inte göra det, men majsolen runt lunch när man nonchalant har struntat i solksyddsfaktor kan skaka om den mest rutinerade soldyrkare). Efter knappt två timmar cyklade jag hem igen, och inte ens cykelturen var skön. Jag tänkte bara på hur ont i arslet jag fick och vilken jobbig motvind det var.
Väl hemma satt jag och tänkte att jag kunde putsa fönster eller åka och shoppa, men allt kändes jobbigt för det var så varmt. Och så var jag irriterad på mig själv för att jag inte var ute på en sådan fin dag, när alla andra var fast på sina jobb. Blev hängande framför TV:n istället och när jag till slut gick och lade mig så kunde jag inte somna för jag bara tänkte på hur jag hade slarvat bort en dag och hur jag måste sova och inte ligga och tänka på det eftersom det ju var dags att gå till jobbet igen nästa dag. Hur blev jag ett sådant sommarneggo?