Klassfest.not

Blev bjuden till en sån där klassfest som nåt tacobuffékrängande företag anordnar. Och ibland har man ju en tendens att inte riktigt begripa sitt eget bästa, men den här gången var det så lätt så lätt. För ni vet hur det är; Man tänker att en klassfest har alla möjligheter att bli en skitttrist katastrof, men ändå kan man inte hålla sig därifrån för kanske, kanske blir det kul. Och så har man fel, förstås.
Den här gången fanns det inte ens en liten mikrofiber i mig som ville gå. Jag har all resepkt för den som tycker att det är kul att hålla sig uppdaterad på vad gamla klassisar gör och snacka minnen och så. Jag är bara så glad att jag kommit på att jag inte är en av dem.
Jag vill inte jämföra mig med folk, jag vill inte titta bakåt, och jag vill inte återuppta kontakten med nån som för längesedan försvunnit ur mitt liv.
Jag vill vara jag, oavsett hur andra lever sina liv, jag vill se framåt, och jag är väldigt nöjd med de gamla vänner som jag håller kontakten med alldeles av mig själv.
Klassfest?
Not.