Min förste nobelpristagare

Jag läser Orhan Pamuks Snö.
Jag blev omedelbart nyfiken på honom när han fick nobelpriset (hade aldrig hört talas om honom innan vilket möjligen säger en del om min litterära bildningsnivå...), men insåg att allt skulle vara utlånat på bibblan. Men så hittade jag Snö i storpocket och min lycka var gjord.
Det är självklart inte den mest lättlästa bok jag läst (speciellt inte med tanke på hur trött man tenderar att vara mörka höstkvällar) men den är riktigt bra. Den är välskriven, angelägen och ger inte minst en spännande inblick i en värld jag inte kan.
Efter att ha sett SVT:s dokumentär om Pamuk igår insåg jag dessutom att han har fått mig att lära mig massor om Turkiet som annars inte var det land jag hade bäst koll på.
Och så förstås (och det tänker jag inte hyckla med); Det är rätt kaxigt att kunna säga "Jag läser Pamuk...".