Bara att stämma in i hyllningskören

I en klass för sig av Curtis Sittenfeld.
Jag säger bara; shit vilken bra bok!
Jag var faktiskt lite skeptiskt för jag hade hört så många som hyllade den och jag är ju som bekant inget fan av masshysterier. Dessutom tyckte jag att det kändes lite märkligt att vuxna, företrädesvis kvinnor, var så roade av att läsa en bok om fjortis.
Men nu förstås jag.
Det är helt enkelt så att vi alla långt efter tonåren brottas med de där problemen som man kanske trodde var förbehållet fjortisarna. Vi tar oss inte alls ur det där så snabbt som vi tror. Det är i alla fall min tes. Det var nästan sorgligt att konstatera att jag tills för bara några år sedan verkligen reagerade på samma självupptagna, omogna och neurotiska sätt som en fullblodsfjortis.
Å andra sidan blev jag ännu mer lycklig över det faktum att jag slutligen lyckats trassla mig ur den där begränsande tvångströjan som handlar om hur andra människor ska tycka och tänka om en.