Är det pretentiöst med bok och filmlistor?

Jag insåg plötsligt att mitt nyväckta intresse för att läsa böcker och se på filmer har skapat ett otippat problem. Jag kan inte hålla reda på dem. Förr var det enkelt, men nu märker jag att de liksom går ihop med varandra. Dessutom upptäcker jag att jag liksom inte riktigt kommer ihåg vad det var jag tyckte om repektive inte tyckte om med de olika böckerna/filmerna, vilket ju är synd om man som jag gärna vill prata med andra som har sett och läst samma sak. Så jag funderade över om jag helt enkelt skulle börja föra bok över det jag ser och läser.
Men i nästa ögonblick kände jag mig som en överpretentiös litchic som definierar sig själv utifrån den kultur hon konsumerar och såna har jag ju aldrig gillat. Å andra sidan, om jag verkligen har en hemlig film och bok-lista. Vem behöver veta det?


För övrigt såg jag Brokeback Mountain och Dagbok från en motorcykel (om Che Guevara) i helgen. Två riktigt bra filmer, var och en på sitt sätt.

Läste dessutom ut Nicole Krauss´Kärlekens Historia (som jag var ytterst nära att ge upp efter 100 sidor, men som sedan vände och blev fantastisk) och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in (som handlar om vampyrer i Blackeberg för den som inte vet det, och som är riktigt jäkla skitbra fast liiite för äcklig för mig. Ingen middagslitteratur direkt)

Svinalängorna av Susanna Alakoski blev förresten det nya valet i bokklubben. Känns kul.