Ett litterärt bakslag

Jag slog på stort när jag var i Stockholm häromveckan och köpte två inbundna böcker på en och samma gång. (Bengt Ohlssons "Hennes mjukaste röst" och Joyce Carol Oates "Svart Flicka, Vit Flicka")

Inköpen var min belöning till mig själv för att jag hittat tillbaka till läsandet de senaste åren. Jag ansåg att man absolut får köpa relativt dyra böcker för pengar som man kanske tidigare köpte öl för. Insåg också hur kul det är att läsa sprillans nya böcker när "alla" snackar om dom.

Men.
Bengt Ohlsson-boken (som jag började med eftersom jag fullkomligt ÄLSKADE Gregorius) är tyvärr en seg jävel och jag har inte haft ro att läsa så långa perioder som jag tror att den kräver. Alltså blir resultatet att boken aldrig tar slut, samtidigt som jag inte heller riktigt har samvete/lust att börja med ytterligare en bok. Jag brukar parallell-läsa en deckare, (minst) men när jag började med en häromdagen (Leif GW Perssons Samhällsbärarna som jag köpte för 20 spänn) så tyckte jag att även den var lite seg, så jag körde fast där också.
Så min litterära belöning blev istället ett ok och den senaste Bengt Ohlsson-boken som jag längtat så efter ligger nu på mitt nattduksbord som en ständig påminnelse om att jag övervärderade mitt bokslukeri.
Så snopet.