Nu ska jag svära i kyrkan
Jag har ju som bekant varit en smula besatt av en viss hårdrockbasist den senaste tiden. En mängd inlägg i ärendet kröntes nyligen av en lång recension av boken "The Heroin Diaries", men när boken väl var läst så lade sig i alla fall en del av min Nikki Sixx-hysteri.
Igår hade jag lite dötid och googlade runt lite mer i ämnet och hittade då en artikel som ställde saker på huvudet litegrand. Jag är fortfarande exceptionellt imponerad av det han gör, och jag tycker förstås fortfarande att han är sexig som hell, och skriver skitbra musik, men...
Som tjej kanske man ska börja fundera lite när man läser en intervju med hans fd fru som berättar en annan sida av historien. Det kallas narcissistic abuse, och handlar om att bli offer för en man som är sjukligt narcissistisk (självälskande). Hela fenomenet och vad det kan få för konsekvenser är naturligtvis intressant i sig, och ger en en och annan tankeställare (även om artikeln är mer är lovligt oprofessionell och partisk). Men en annan sak som gjorde mig lite bekymrad var hur han (Nikki alltså) i rätten tydligen anklagade/påstod/återberättade rykten som handlade om att Donna D'errico sålt sex. Det kan man ju förstå att det inte var kul för honom mo så var fallet, men for gods sake, vi talar om en man som legat med tusentals brudar och öppet berättat hur han gått på horhus och köpt sex åt managers och andra. Så vem är han att moralisera över att någon säljer sex (om det nu ens var vad hon gjorde). Att rockbranschen ofta har en störande kvinnosyn, det var ju ingen nyhet, men jag kanske hade hoppats att Nikki Sixx hade vuxit ifrån den i takt med att han växte upp och blev nykter och klok. Möjligen hade jag fel.
En annan högst störande del i intervjun handlade om att Donna förutom deras gemensamma barn även har en tonårig son vars biologiska pappa är död. Sonen har under de tio år som hon var gift med Nikki sett honom som sin far och Nikki har (enligt artikeln) också sett honom som sin son. Tills skilsmässsan, då han plötsligt bara försvinner ur styvsonens liv och bara är intresserad av sin biologiska dotter. Ooops.
Även solen har sina fläckar, det vet vi ju, men jag hade i ärlighetens namn gärna fortsatt leva i ovisshet. Och nånting säger mig att en stor del av Nikkis fans också får göra det. Jag tror inte att hans exfrus berättelse får riktigt samma genomslag som hans, om man säger så.
Och så vet man ju förstås fortfarande aldrig riktigt vad som är sant och falskt...
Etiketter: Livets krokiga väg, musik
2 kommentarer:
Just biten med att han ignorerade Donnas son störde mig lite... Nikki om någon borde väl veta vad det kan ha för inverkan på en pojkes liv?
Det är ju också ett sånt fall där man inte vet vad som är sant. Men jag har läst intervjuer från förr då han sagt att han hade fem barn. Nu säger han alltid bara att han har fyra. Så tyvärr verkar det som om det ligger något i det. Jobbigt.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida