Ett eget hus, Guitarhero och Peter Jihde

Jag gillar att man kan bli solbränd till och med i oktober.
Efter att ha tillbringat hela lördagen på föräldrarnas uteplats (och tagit en lååång promenad vid ån) så upptäckte jag att jag faktiskt blivit solbränd. Det är ju rätt coolt.

Läste ut Karin Alvtegens Skugga, där på uteplatsen. Fan vad bra hon är! Det här kan mycket väl vara hennes bästa hittills. Intrigen är så satans fiffig, och till och med jag - som brukar genomskåda åtminstone en del av intrigen i deckare ganska tidigt - är helt uppsnurrad på läktaren. Hon beskriver människors liv, valen de gör, prisen de får betala, känslorna de känner (och försöker låta bli att känna), så satans bra. En oförutsägbar, insiktsfull, och välskriven roman helt enkelt. Tack Karin!

Igår blev jag kär. I fem underbara kattungar som förmodligen hade fått mig att ge upp min fasta övertygelse att aldrig skaffa katt, om det inte varit för att de redan hade fått hem. Det var ju tur...
Jag blev också kär i huset där kattungarna bodde. En kompis har köpt ett litet (ganska litet) sjuttiotalshus på en kulle i en liten ort utanför stan där jag bor. Det var ett lite eget hus, med små skrymsen och prång på märkliga ställen. Men framförallt är det ju hans alldeles egna hus. Jag blev så sugen på att köpa ett eget litet hus. Att kunna renovera precis hur (och hur ofta) man vill, spela hur högt man vill och ta emot gäster lätt som en plätt. När jag får min feta löneförhöjning (hahahahahaha) ska jag börja fundera på det på allvar.
Gårdagen gav mig ytterligare en ny erfarenhet förresten. Jag brukar aldrig spela TV-spel. Har liksom inte fastnat. Men kompisen L hade GuitarHero, och jäklar vad det var roligt. Efter en dryg flaska vin var man kanske inte riktigt så bra som man kunde varit, men att sitta framför TV:n med en plastgitarr och försöka träffa tonerna i Purples Hush, eller Iggys Search and Destroy, var väääldigt roligt. Minsann har jag inte nån märklig träningsvärk i armarna idag....

På tal om låtar; Jag vill tillägna Idol-Peter Jihde en gammal SKA-låt; The Harder They come, The Harder they Fall...Jag saknade Gynning och Berg, och hoppas för Jihdes skull att det går bättre nästa vecka. Men fan tro´t. Annars känns det ju lite sent att recensera Idol, men jag tyckte att Daniel var fullständigt outstanding, Mattias mycket god två, medan resten inte kom upp i normal kapacitet. Däremot förtjänar Picasso en fet guldtjärna för modet att bryta balladträsket och för sin assnygga T-shirt. Åsså var det rätt att Anastasia rök.

För övrigt kollade jag på Lilla Melodifestivalen i Idols reklampauser, men det var en så plågsam upplevelse att jag inte ens orkar gå in på den (man ska ju vara snäll mot barn... )
Programledarparet Sundström/Zelmerlöf (som ju inte är barn) framförde en så töntig låt att jag nu efteråt bara minns min ångest när jag hörde den.
Ni borde förstås vetat bättre (för att citera en halländsk skald)