Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.
Så läser man det här, och så vill man kräla i stoftet, säga förlåt för att jag tvivlade, du är fortfarande en gud och det du gör är helt osannolikt viktigt för så många människor som aldrig får sitt problem taget på allvar.
Etiketter: litteratur, Livets krokiga väg, media, musik
upplagd av Linsa @ 11:47 fm
Jag tycker egentligen att hypen kring bloggen som företeelse är överdriven. Vem orkar läsa om andras vardag när man har fullt upp med sin egen? Och vem orkar skriva om sin vardag när man har fullt upp att leva den? Å andra sidan så händer det då och då att jag får en lust att formulera mig på mina egna villkor. Så nu skriver jag ändå, väl medveten om att det är ett försumbart antal människor som verkligen är intresserade.
39-åring i kommunikationsbranschen som skriver för att skona min omgivning från alla åsikter jag har. Har de väl bearbetats här är de lite lättare att få ordning på, har jag märkt. Jag skriver hellre egna inlägg än läser andras. Samtal i verkliga livet slår nämligen ut att surfa runt på nätet, enligt min mening.
Prenumerera på
Inlägg [Atom]
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida