Melodifestivalens Backlash

Det är märkligt, för utan att jag ens fattade vad som hände, så tappade jag totalt intresset för melodifestivalen. Jag brukade läsa allt jag kom över. Slå vad och recensera låtar, kläder, programledare, TV-produktion och allt som man kan tänkas ha en åsikt om i sammanhanget.
Nu känner jag att jag struntar högaktningsfullt i hur det går. Jag skulle likagärna kunna se en temakväll om myrslokens själsliv.
Och jag tror att det är den där masshysteriallergin som har slagit till igen. (Egentligen borde jag kanske vara mer förvånad över att den inte slagit till tidigare.)
Att folket har bestämt sig för att gilla Anna Book oavsett vad hon åstadkommer, kunde jag sagt i förväg. Att en svulstig Tommy Nilsson-ballad skulle sopa banan med hela Jönköping hade jag visserligen inte förutspått, men jag känner inte att jag bryr mig så värst, för han kommer inte att ha ett jota med toppstriden att göra i Globen.
The Ark vinner (och det säger jag innan jag hört en enda låt) och det är så solklart att hela tävlingen är onödig i år. Vinner dom inte så är något så kapitalfel att de likagärna kan lägga ner hela skiten.
Nästa år hoppas jag i alla fall att SVT har fattat att det räcker nu.
Vi behöver inte fyra deltävlingar och - viktigast av allt - vi behöver INTE Christer Björkman.
(jag såg en plågsam minut då han intervjuade nån artist efter en låt, vad ÄR det han håller på med?)

Enough is Enough.