Dags för en ny kärleksförklaring

Egentligen går det inte att beskriva om man inte varit där själv. Känslan av att allt är möjligt och bara så himla vackert. Det är en slags kombination av spänning, förväntan och frihetskänsla. Och tillfredsställelse. Man är nöjd och glad och känner sig enormt lyckligt lottad.

Tänk att man bor i en stad som kan erbjuda ny konst, underbar utsikt, designade möbler och all världens kunskap och informationsteknologi i ett enda hus.
Vi har fått ett nytt superflashigt stadsbibliotek. Och jag är helt kär.
Jag har lullat runt där i två dagar nu. Orienterat mig. Letat efter böcker som jag läst om (de flesta dock utlånade, förstås). Hittat andra böcker, satt mig ner på lite olika ställen, bläddrat i böcker, ställt tillbaks dom. Testat varje stolsmodell, varje bänk och soffa. Läst intressanta artiklar i tidningar som jag aldrig köper annars. Spanat in skivorna, tittat ännu mer på utsikten (huset är delvis byggt över ån, och är helt i glas) och känt mig helt hemma. Jag har alltid haft hemskt svårt för bibliotek, även om jag gillat tanken på att de finns, men nu har jag hittat min nya favoritplats. Det hör väl ihop med att jag läser igen. Ytterligare ett skäl att vara tacksam över det.