Ett billarm som fungerar lite för bra

Det spöregnade.
Verkligen vräkte ner.
Det var därför jag tog bilen till min korta träff med tjejkompisarna, trots att det tar typ fyra minuter att cykla. Men min lathet skulle straffa sig.
När jag skulle larma av bilen (som stod mitt på torget, samma torg där det finns otaliga uteserveringar) visade det sig att batteriet till min larmdosa hade lagt av. Den var stendöd, och det var omöjligt att larma av bilen.
Eftersom jag tillhör kategorin "bilar är fantastiska så länge de funkar, men om nåt strular så är jag körd" så gjorde jag det enda jag egentligen kunde göra i det läget. Jag ringde till de manliga elementen i familjen. Tipsen jag fick bestod i diverse komplicerade nyckelvridningar, bortkopplande av sladdar (inte aktuellt) och så min favorit, tuta och kör. Den gick ut på att jag skulle ignorera larmet (det öronbedövande larmet!) och sätta mig i bilen och köra iväg. Förr eller senare tystnar det, var den högst amatörmässiga teorien från mannen som aldrig mer ska få ge råd i sådana frågor. För när jag satt i bilen gick det förstås inte att starta den. Tändningen var död. (och det var väl tur, för annars kan man ju konstatera att det hade varit ett supersunkigt larm).
De olika råden fick mig att utlösa larmet FEM gånger! Sen skämdes jag så mycket att jag helt enkelt gick hem. Det var då jag upptäckte att jag visst hade en reservdosa till larmet i alla fall.
Av någon anledning fick jag för mig att jag inte hade det.
Så vad lär man sig av detta?
Lathet straffar sig.
Män vet inte mer än vi, det bara låtsas.
Polisen har inte direkt akut utryckning på billarm som går (förutom folket på torget så ligger polishuset 100 m därifrån).
Det ordnar sig, och gör det inte det så kan det kvitta.