Äntligen lärt mig läxan

Jag har i flera år haft en tendens att vara beslutsinkompetent (jag vet att det inte heter så...) och snål när det gäller semesterplanering. Ofta slutar det med att jag lite håglöst glider omkring i tillvaron och får panik av att den dyrbara semestern bara rinner mig ur händerna.
Men. (inte särskilt svårt att gissa vad detta men innehåller eller hur?)
I år är det annorlunda.
I stället för att hålla på semestern så länge som möjligt och sen ta ut den när ingen annan är ledig, så har jag tagit fyra långa veckor, just när alla andra är lediga. Det är nog nåt slags personligt rekord i semestermainstreaming (som inte heller är ett ord...).
Inte nog med det. Jag har bokat in mig på flera olika aktiviteter och vågat mig på att planera in saker som kostar mer än några hundra (jag har helt nyligen kommit på att man väldigt sällan blir sådär pank som man är rädd för. Åtminstone inte när man jobbar heltid...) Så nu ska jag på ett körläger, två festivaler, en konsert med Robbie Williams (Jiha!) och bilsemester i Dalarna. Och nu fattar jag vitsen med att planera.
Det skapar möjligheter att längta.
Och längtan är ju aldrig fel.